Dolken från Tunis (bok, 1926)
| Dolken från Tunis | |
|---|---|
| Originaltitel | The Murder of Roger Ackroyd |
| Författare | Agatha Christie |
| Serie | Hercule Poirot |
| Genre | Deckare, pusseldeckare |
| Utgiven | 1926 |
Dolken från Tunis är en pusseldeckare av Agatha Christie från 1926 med den belgiske detektiven Hercule Poirot. Den kom på svenska 1927 under titeln Hur gåtan löstes och har sedan 1959 getts ut som Dolken från Tunis.
Kort om boken
I den lilla engelska byn King's Abbot dör den rika änkan Mrs Ferrars av en överdos sömnmedel. Dagen efter mördas hennes nära vän, den förmögne fabrikören Roger Ackroyd, i sitt arbetsrum. Berättare är byns läkare, doktor James Sheppard, som bor med sin nyfikna syster Caroline. Grannen som nyss flyttat in för att odla pumpor visar sig vara Hercule Poirot.
Boken är en av de mest omdiskuterade deckarna som skrivits, eftersom upplösningen bryter mot vad läsarna då väntade sig av genren. År 2013 röstade medlemmarna i det brittiska Crime Writers' Association fram den som den bästa kriminalromanen genom tiderna.
Handling
Kvällen efter Mrs Ferrars död äter doktor Sheppard middag hos Roger Ackroyd på godset Fernly Park. Ackroyd berättar att han och Mrs Ferrars skulle gifta sig, att hon erkänt att hon förgiftat sin man och att någon har utpressat henne för det. Då kommer ett brev från henne, skrivet före hennes död, med utpressarens namn. Ackroyd vill läsa det i ensamhet, och Sheppard går hem strax före klockan nio.
Senare på kvällen får Sheppard ett telefonsamtal, som han säger kom från butlern Parker, om att Ackroyd har mördats. Han skyndar tillbaka. Ackroyd hittas knivhuggen i nacken med en dolk från sin egen samling, och brevet är borta. Klockan halv tio hade någon hörts prata med Ackroyd i rummet. Parker förnekar att han ringt.
Misstankarna faller främst på Ackroyds styvson Ralph Paton, som har skulder och har försvunnit. Hans skoavtryck finns på fönsterbrädan. Flora, Ackroyds brorsdotter, vill att Poirot ska rentvå Ralph, som hon är förlovad med. Fler i huset har saker att dölja: sekreteraren Geoffrey Raymond, storviltsjägaren major Blunt, den snåla svägerskan Mrs Ackroyd, hushållerskan Miss Russell, butlern Parker och husan Ursula Bourne.
Poirot tar reda på allas småhemligheter: Flora tog pengar ur byrån, Ursula är i hemlighet gift med Ralph och Miss Russell har en son med drogproblem. Poirot intresserar sig särskilt för en stol som flyttats i arbetsrummet, för telefonsamtalet till Sheppard och för en diktafon som Ackroyd nyss hade köpt.
Slutet
Mördaren är berättaren själv, doktor Sheppard. Det var han som utpressade Mrs Ferrars, och han dödade Ackroyd för att brevet skulle avslöja honom.
Sheppard högg ner Ackroyd innan han lämnade huset, och tog med sig brevet. Han hade ställt in Ackroyds diktafon så att den spelade upp Ackroyds röst klockan halv tio. Därför trodde alla att Ackroyd levde efter att Sheppard gått. Han ställde stolen så att den skymde diktafonen. Telefonsamtalet kom från en patient, men Sheppard påstod att det var Parker som ringt, så att han fick en anledning att återvända. När kroppen hittades tog han i all hast undan diktafonen. Skoavtrycken gjorde han själv med Ralphs skor. Ralph, som han ville skulle få skulden, hade han gömt på ett sjukhem.
Poirot samlar alla och säger att han vet vem mördaren är, men avslöjar inte namnet. I stället lägger han fram sanningen för Sheppard i enrum och ger honom ett val: för att bespara Caroline skammen kan han ta sitt liv innan Poirot går till polisen nästa dag.
Det Sheppard har skrivit är bokens text. Han tänkte att den skulle bli berättelsen om Poirots misslyckande. Han har aldrig ljugit för läsaren, bara utelämnat det avgörande. Boken slutar med hans bekännelse och att han tänker ta en dödlig dos sömnmedel. Ralph blir fri och kan leva öppet med Ursula, och Flora finner lyckan med major Blunt.