Rosens namn (bok, 1980)
| Rosens namn | |
|---|---|
| Originaltitel | Il nome della rosa |
| Författare | Umberto Eco |
| Genre | Historisk roman, deckare |
| Utgiven | 1980 |
Rosens namn är en historisk roman och deckare av den italienske författaren Umberto Eco från 1980. Den kom på svenska 1983 och filmatiserades 1986 med Sean Connery.
Kort om boken
Året är 1327. Franciskanermunken William av Baskerville, en före detta inkvisitor med skarpt förstånd, kommer till ett rikt benediktinerkloster i norra Italien. Med sig har han sin unge lärjunge Adso av Melk, som långt senare som gammal man berättar historien. I klostret ska ett möte hållas om en het stridsfråga i kyrkan: om Kristus och apostlarna ägde något, och om kyrkan alltså får vara rik.
Men en ung munk har just hittats död, och abboten ber William att ta reda på vad som har hänt. Klostret har kristenhetens största bibliotek, byggt som en labyrint som bara bibliotekarien får gå in i. Boken blev en världssuccé och blandar en klassisk deckargåta med medeltida filosofi, teologi och politik.
Handling
Den döde är bokmålaren Adelmo av Otranto, som har fallit från en hög mur. Dagen därpå hittas den grekiskkunnige översättaren Venantius död, nedstoppad med huvudet först i ett kar med grisblod. Sedan hittas biträdande bibliotekarien Berengar drunknad i ett bad, och örtläkaren Severinus får skallen krossad. Flera av de döda har svarta fläckar på fingrarna och tungan.
William och Adso lägger märke till att allt kretsar kring en viss bok och kring en hemlig del av biblioteket som kallas "finis Africae". De tar sig in i labyrinten om natten och lär sig hur den är byggd. Adso träffar en fattig flicka från byn och har sin första kärleksupplevelse.
Morden verkar följa trumpeterna i Uppenbarelseboken, och William tror först på det mönstret. Inkvisitorn Bernard Gui kommer med påvens följe. Han dömer klostrets källarmästare, som har ett förflutet bland kättarna, samt hans följeslagare Salvatore och en ung bondflicka som kättare och häxa. Bibliotekarien Malachi dör, och även abboten försvinner.
Slutet
William och Adso tar sig in i finis Africae. Där väntar den gamle blinde munken Jorge av Burgos. Den gömda boken är den andra delen av Aristoteles Poetiken, den om komedin och skrattet, som annars har gått förlorad. Jorge menar att skrattet tar bort människans fruktan för Gud och att boken därför aldrig får läsas. Han har förgiftat sidorna, så att den som slickar på fingrarna för att vända blad dör.
Det fanns ingen enskild mördare. Adelmo tog livet av sig. Venantius, Berengar och Malachi dog av giftet i boken. Severinus slogs ihjäl av Malachi, som Jorge hade fått att tro att örtläkaren var farlig. Abboten har Jorge stängt in i en lönngång, där han har kvävts. Mönstret från Uppenbarelseboken var en slump, som Jorge sedan utnyttjade när han hörde talas om Williams teori. William inser att han kom fram till sanningen genom ett misstag.
Jorge börjar äta upp de förgiftade sidorna. I kampen om boken välter Adsos lampa, och biblioteket fattar eld. Elden sprider sig, och hela klostret brinner ner under flera dagar. Jorge dör i branden. Som gammal man återvänder Adso till ruinerna och samlar ihop de bokfragment han hittar.