Rosens namn (film, 1986)
| Rosens namn | |
|---|---|
| Originaltitel | Der Name der Rose |
| Regi | Jean-Jacques Annaud |
| Baserad på | romanen av Umberto Eco |
| Skådespelare | Sean Connery, Christian Slater, F. Murray Abraham, Ron Perlman, Michael Lonsdale, Feodor Chaliapin Jr., William Hickey, Valentina Vargas |
| Genre | Historisk deckare |
| Premiär | 1986 |
| Längd | 130 minuter |
| Land | Västtyskland, Italien, Frankrike |
Rosens namn är en historisk deckarfilm av Jean-Jacques Annaud från 1986, med Sean Connery i huvudrollen. Den bygger på romanen av Umberto Eco.
Kort om filmen
Året är 1327. Franciskanermunken William av Baskerville och hans unge lärjunge Adso av Melk kommer till ett avlägset benediktinerkloster i norra Italien, där ett viktigt möte om kyrkans rikedom ska hållas. En ung munk har just hittats död, och abboten ber William, som en gång var inkvisitor, att reda ut vad som har hänt.
Klostret har ett enormt bibliotek som är byggt som en labyrint, och dit får ingen gå utom bibliotekarien. Filmen är mörk och lerig, med många märkliga ansikten bland munkarna. Den förenklar bokens långa resonemang om teologi och politik och lägger mer vikt vid själva mordgåtan. Sean Connerys William är en sorts medeltida Sherlock Holmes, och Adso berättar historien som gammal man.
Handling
Den döde är bokmålaren Adelmo, som har fallit från ett torn. Snart hittas den grekiskkunnige munken Venantius död i ett kar med grisblod, och sedan biträdande bibliotekarien Berengar drunknad i ett bad. Flera av de döda har svarta fläckar på fingrarna och tungan. Även örtläkaren Severinus mördas.
William förstår att allt kretsar kring en gömd bok i biblioteket. Han och Adso tar sig in i labyrinten om natten. Adso möter en fattig flicka från byn och har sin första och enda kärleksupplevelse.
Inkvisitorn Bernard Gui kommer till klostret. Han och William är gamla fiender. Gui griper källarmästaren Remigio och den puckelryggige Salvatore, som båda har ett förflutet bland kättarna, och den unga flickan, som anklagas för häxeri. Under tortyr erkänner Remigio morden. Alla tre döms att brännas på bål. Bibliotekarien Malachi dör, förgiftad på samma sätt som de andra.
Slutet
William och Adso hittar till den hemliga delen av biblioteket. Där väntar den gamle blinde munken Jorge av Burgos. Boken är den förlorade andra delen av Aristoteles Poetiken, om komedin. Jorge anser att skrattet tar bort människans fruktan för Gud. Han har förgiftat sidorna, så att den som slickar på fingret för att vända blad dör. Munkarna dog alltså för att de ville läsa boken.
Jorge börjar äta upp sidorna. I tumultet välter en lampa och biblioteket fattar eld. William räddar en famn med böcker, men Jorge dör i lågorna.
Här skiljer sig filmen tydligt från boken. Medan biblioteket brinner gör byborna uppror. Remigio och Salvatore brinner på bålet, men flickan räddas. Bernard Gui flyr i sin vagn, som välter, och han dör. I boken överlever Gui och lämnar klostret, flickan förs bort för att brännas, och hela klostret brinner ner under flera dagar.
När William och Adso lämnar klostret står flickan vid vägen. Adso tvekar men väljer att följa William. Den gamle Adso berättar att hon var hans enda jordiska kärlek, men att han aldrig fick veta hennes namn.